A partir de hoy escribiré en tres idiomas en este y mis otros blogs. Además de en español voy a escribir en sueco y en inglés. Así podré llegar a una gran cantidad de amigos que no hablan español. Hoy traduciré la entrada del 19 de marzo de este año.

From today I’ll write in three languages on this and my other blogs. In addition to Spanish, I’ll write in Swedish and English. This way I can reach a large number of friends who don’t speak Spanish. Today I’ill translate the entry of March 19 of this year.

Från och med idag kommer jag att skriva på tre språk på det här och mina andra bloggar. Förutom spanska ska jag skriva på svenska och engelska. På så sätt kan jag nå ett stort antal vänner som inte talar spanska. Idag översätter jag posten från den 19 mars i år.

It’s easy to become obsessed with an idea, with many ideas or with a set of ideas, especially if these are almost completely different from those of the rest of the world. The obsession can lead to paranoia, a state of permanent confusion, a dead end street, the limit of what is tolerable. I wonder if I’m approaching that limit, as if I were thinking again as I thought when I was a teenager, at a time when I wanted to «change the world». Then it was the illusion of youth, of innocence and ignorance, after abandoning the religious ideas that had dominated me since the first years of my life.

Det är lätt att bli besatt av en idé, av många idéer eller med en uppsättning idéer, speciellt om dessa idéer är nästan helt annorlunda än i resten av världen. Besatthet kan leda till paranoia, ett tillstånd av permanent förvirring, en återvändsgränd, gränsen för vad som är tolerabelt. Jag undrar om jag närmar sig den gränsen, som om jag tänker på samma sätt som när jag var tonåring, vid en tidpunkt då jag ville «förändra världen». Då var det illusion av ungdom, oskuld och okunnighet, efter att ha övergivit de religiösa idéer som hade dominerat mig sedan de första åren i mitt liv.

There was a lot of exaggeration in my ideas, even though several decades of experience showed me I wasn’t so wrong, I had similar ideas that many young people had and led to the rebellion of ’68, but I had no idea movements that sought to enter European society. I became aware of it many years later. In a way, it was a coincidence, while millions of young people in the world rebelled against the established scheme, I developed mentally and in a very similar way. Then it came many steps in my life that made me tumble from one place to another and left innovative ideas aside. My life was transformed into something simple, with different marriages or partnerships that led to the birth of many children. With ups and downs, it was most important for me to work to maintain the unity of the different families formed. One after another these marriages fell and after each break I was left empty, and then I started from the beginning. What now makes me think of the ideas from that time -which in reality has never been dead but sleepy- is the knowledge I have acquired in so many years of study and work, after being in several countries and coming into contact with different cultures .

Det fanns mycket överdrift i mina idéer då, trots att flera decennier av erfarenheter har visat mig att jag inte hade så fel då, jag hade liknande idéer som många ungdomar hade och som ledde till upproret av ’68, men jag hade ingen aning om de rörelser som försökte komma in i det europeiska samhället . Jag blev medveten om det många år senare. På ett sätt var det en slump, medan miljontals unga människor i världen gjorde uppror mot den etablerade ordningen utvecklades jag mentalt och på ett mycket liknande sätt. Sedan kom det många steg i mitt liv som fick mig att tumla från en plats till en annan och lämnade innovativa idéer åt sidan. Mitt liv omvandlades till något enkelt, med olika äktenskap eller partnerskap  som ledde till att många barn föddes. Med upp-och nedgångar så var det för mig viktigast att arbeta för att upprätthålla enigheten hos de olika familjer som bildades. En efter en föll dessa äktenskap och efter varje paus lämnades jag tom, och då började jag om från början. Det som gör nu att jag tar upp idéerna från den tiden – som i verkligheten aldrig varit döda men sömniga  – är kunskapen som jag har förvärvat i så många års studier och arbete, efter att ha varit på flera länder och kommit i kontakt med olika kulturer.

Over the past few weeks I have worked as I’ve ever done in my life. The way to manage my business gives good results, but the price I pay is very high. On the one hand, I have very clear ideas about how to lead a healthy life, how to eat and how to maintain the body in optimal health conditions thanks to activities and practical exercises. But the pace of work that I have in my company prevented me from applying these ideas. What I do is to eventually destroy myself, slowly but irreparably deadly. I have almost no communication with friends or family. Everything is focused on my work, my students, their preparation and good results. I see what’s happening in the world, how the environment continues to worsen, how sudden climate change is progressing outright and nobody can do anything to stop the madness of big companies flooding the market with unnecessary and harmful products, one of the main causes of pollutant gases and chemical compounds.

Under de senaste veckorna har jag jobbat som jag aldrig tidigare gjort i mitt liv. Sättet att hantera mitt företag ger bra resultat, men det pris jag betalar är väldigt högt. Å ena sidan så har jag väldigt tydliga idéer om hur man leder ett hälsosamt liv, hur man äter och hur man håller kroppen i optimala hälsoförhållanden tack vare aktiviteter och praktiska övningar. Men arbetets takt som jag har i mitt företag förhindrat mig från att tillämpa dessa idéer. Vad jag gör är att så småningom förinta mig själv, långsamt men ohjälpligt dödligt. Jag har nästan ingen kommunikation med vänner eller familj. Allt är inriktat på mitt arbete, mina elever, deras förberedelser och goda resultat. Jag ser vad som händer i världen, hur miljön fortsätter att förvärras, hur plötsliga klimatförändringar framskrider obevekligt och ingen kan göra något för att stoppa galenskapen av att stora företag översvämmar marknaden med onödiga och skadliga produkter, en av de främsta orsakerna av utsläpp av förorenande gaser och kemiska föreningar.

Most political events in the world disgust me. The big businessmen seem to take more power in most countries. The military and economic strength of the United States and its allies achieve very good results, crushing those they consider to be «enemies». Money affects politics and justice, which has happened since the beginning of human civilizations. Thanks to this, social fighters and political leaders can be attributed and even sentenced to jail. Successful leaders who have becoming government representatives are judged without even having evidence, only with false and groundless accusations or interpretation of political expressions that do not meet the interests of bankers or corrupt politicians. The great power that the proletariat owns and which is regarded as the «rule of law» crushes any meaning that is not appropriate for state security and the maintenance of so-called «democracy.» All this reminds me of Jack London’s predictions in his novel THE IRON HEEL. AUDIO IN ENGLISH.

Jag avskyr de flesta politiska händelserna i världen. De stora affärsmännen verkar ta på sig mer makt i de flesta länder. Den militära och ekonomiska styrkan i Förenta Staterna och dess allierade uppnår mycket bra resultat, krossar dem som de anser vara «fiender». Pengar påverkar politik och rättvisa, som har hänt sedan början av de mänskliga civilisationerna. Tack vare detta kan sociala fighters och politiska ledare tillskrivas och till och med dömas till fängelse. Duktiga ledare som har lyckats bli regeringsrepresentanter döms utan att ens ha bevis, endast med falska och grundlösa anklagelser eller tolkning av politiska uttryck som inte uppfyller bankirers eller korrupta politikers intressen. Den stora kraften som övermakten äger och som anses «rättsstatsprincipen» krossar någon som helst mening som inte är lämplig för statens säkerhet och upprätthållandet av den så kallade «demokratin». Allt detta påminner mig om Jack Londons förutsägelser i hans roman JÄRNHÄLEN.

CÓMO LEER MIS BLOGS (How to read my blogs, only in Spanish right now)  HERE